Efter en Ayurvedakurs helg landade jag på Fjärås Bräcka

Helgen har gett mig ytterligare ny och fördjupad kunskap. Ayurvedan är verkligen ett helhetstänk som tar med alla aspekter av en människas liv där man strävar efter balans i allt som därigenom leder till livskvalitet och harmoni. Idag på eftermiddagen hade vi vår sista tenta och när jag satte mig i bilen var jag mör. Efter någon mil i bilen bestämde jag mig för att stanna på Fjärås bräcka och dricka en Latte och landa.

En sten kallade på mig och jag gick dit, bad om lov att sitta där och jag slog mig ner. Det tog ett tag innan jag landade i mig själv och på platsen och jag lockades till att distrahera mig med att plocka fram telefonen en stund och kolla fb osv även om jag var på en så fridfull plats som gravfältet Li. Men så kände jag att det stillades inom mig när jag suttit tyst med min egen tystnad en stund. Många gånger kommer en röst i mitt inre, min röst men ändå inte, en röst som är kopplad till mitt högre och klokare jag, en röst som är i kontakt med det stora alltet, allvetandet, Gudinnan, många gånger använder ”hon” ett vokabulär som jag själv aldrig använder. Idag sa hon, förfäderna är här och vill ta tillbaka det som är deras och jag gav dem det. Till min farmor gav jag slitet, att alltid slita, slita för annars överlever man inte, till mormor gav jag tröttheten och att alltid ha ont i kroppen, till morfar gav jag ”jaja, det är väl bara att fortsätta, något annat går inte för sig” (med en suck) och till farfar som jag aldrig mött gav jag en ilska och frustration över att inget i ens liv går att förändra.Jag gav detta till dem i högt sagda ord och nu även skrivna. Jag vet inte om det var så de upplevde sina liv men det var det som kom att jag skulle ge tillbaka för de orden tillhör inte mig och ska inte längre vara med i mitt liv. Jag släppte och stenen jag lutade mig mot och hela gravfältet tog emot och kommer kompostera detta till energinäring i myllan.

Vi bär alla på mönster, ord och handlingar som gått från generation till generation och någon gång har de för någon fyllt en funktion men när de inte längre gör det är det dags att släppa taget. Vissa gånger ser vi dem inte men vi kanske känner dem i vårt undermedvetna och då är det dags för skuggarbete för att se och känna, synliggöra och sen släppa för att göra både oss och våra förmödrar och förfäder fria. Jag tackar mina förmödrar och fäder för allt de gjort och för att de tog tillbaka det som inte var mitt. Jag tackar platsen och åker härifrån lättare och med en inre ro.

#fjäråsbräcka, #ayurveda, #helamoderjord, #släppataget,