Under ett år har jag läst Ekopedagogik på Karlskoga folkhögskola. Utbildningen har varit på distans med 6 fredag-söndagträffar där första var zoom, två har varit i Karlskoga och tre på Brunnsviks folkhögskola utanför Ludvika. Förutom klassen som stora cirkeln har vi även mötts i vår lilla cirkel Klipporna som bestått av oss som bor i eller nära Göteborg. Nu på morgonen hade vi vår sista in och utcheckning i Klipporna, ett zoommöte där vi knytit ihop denna resa tillsammans. Jag vet att vi kommer ses igen men nu löste vi upp banden till korgen där vi hållit varandra under detta år.
Vad har då hänt under detta år, hur har det berört mig och vad har jag lärt mig? För mig har det varit ett tänjande år där min hjärna har vidgat sig många gånger. Gamla sanningar som jag lärt mig som barn och ung har vänts och vridits och jag har fått tänka och lära om. Ett exempel är om skogen. Jag är uppväxt som bonddotter och min mamma och pappa var mjölkbönder där det även ingick skog. Redan 1993-94 började de omställningen till ekologiskt jordbruk så de var medvetna i sina val men deras sätt att sköta skogen var med kalhyggen och sedan återplantering av gran. Jag har själv varit med och planterat granplantor i fina rader men har för mig att pappa fick plantera om där jag gått för jag trampade inte till ordentligt runt plantan så de tog sig inte. Jag minns ”min fina skog” med stora höga granar där jag hade mitt 10 års kalas. Vi åkte längdskodor dit, det var halvslaskig snö som fastnade under skidorna och vi grillade korv men det var antagligen mitt bästa kalas. Skogen avverkades och det planterades nya granar. Det jag har trott var skog i hela mitt liv har varit eller i alla fall blivit granplantage. Och jag som skrivit på så många upprop om att inte skövla gammalskogen, urskogen, regnskogen i Amazonas, Borneo osv. för att de sedan ska plantera palmträd. Detta enbart för att vi i i-världen skall kunna köpa billiga livsmedel tillverkade av palmolja och så skövlar vi på samma sätt i i stort sett hela vårt land och gör fortfarande men för att få massaved istället. Det är ju ingen skillnad på monokulturen det blir i ett palmträdplantage eller monokulturen det blir i ett granplantage, båda släpper även extremt mycket koldioxid i 30-40 år innan det nya plantagen börjar härbergera tillräckligt med koldioxid igen och mycelet på det området dör ut och trädens naturliga kommunikationskanal försvinner samt alla microorganismer och andra djur försvinner från platsen och kanske till slut från jordens yta. Och detta är ett exempel på hur jag detta året känt mig otroligt lurad, lurad över att det som var min sanning inte var en hållbar sanning om jag skall vara med och skapa en hållbar jord utan jag behöver omvärdera inom mig för att kunna göra en förändring utåt. Finns det då något alternativ inom skogsbruket? Ja det finns flera regenerativa sätt att bedriva ett sunt och livskraftigt skogsbruk och jag kan varmt rekommendera att se Slaget om skogen som finns på svtplay.
Det är frustrerande att känna mig lurad och om jag blivit lurad när det gäller skogsbruket för att det är stora ekonomiska drivkrafter som vill sko sig på naturens resurser så inom vilka fler områden kommer jag upptäcka att jag blivit lurad för att någon annans agenda inte berättar sanningen ur alla perspektiv utan hellre förvränger sanningar. En lärdom är att många känslor väcks när nya kunskaper kommer till min eller andras kännedom och att det tar ett tag att processa dessa och att det behöver få ta tid. En annan lärdom är att vi behöver varandra i livets process, att vi behöver sätta ord på våra tankar men främst att lyssna på varandras berättelser och processer. Att en förändring mot att skapa fred med jorden, att naturen har rättigheter börjar med att vi skapar fred inom oss. Att vi vågar börja se på vårt skav, att vi vågar börja sätta ord på våra känslor, att vi börjar lyssna inåt.
Jag är tacksam över Klipporna och hela ekopedagogikklassen samt våra lärare och inspiratörer Ingrid och Nikolas Berg som under detta år mötts. Jag har givits utrymme att få tala min röst och jag har fått äran att ta del av de andras berättelser. Att få lyssna på någon annan och bli berörd till tårar där hela mitt hjärta vrids om av sorg, att få lyssna till någon där hela mitt inre kluckar av skratt för att hens berättelse väcker ren glädje och lek, att få sitta i cirkel där tryggheten är så enorm att alla vågar vara sitt sanna jag eller i alla fall vågar visa stora delar av sitt sanna jag är stort. Ingrid och Nikolas har visat mig ett cirkulärt och plant ledarskap som jag nu försöker anamma. Jag har länge eftersträvat icke hierarki i mitt liv och ekopedagogiken har gett mig verktyg i detta (jag som är så van att peka med hela handen) och mina största läromästare i detta är mina barnbarn och mitt möte med dem.
Under året har vi besökt många platser, träffat olika personer som jobbar på olika sätt för naturens rättigheter i sina samanhang. Vi har utforskat det lärande ekosystemet som bygger på medicinhjulet som finns i alla urfolks läror. I det lärande ekosystemen finns t.ex. mötet med naturen, mötet med världen, mötet med platsen och vatandra samt mötet med oss själva. Dessa möten och många fler har vi dykt in i under året och nu känner jag att det är min tur att ta stafettpinnen och göra något med det hemma hos mig själv, att sprida tanken och livsättet att skapa fred med jorden, inom och utom oss. Inom några dagar kommer jag skriva igen och då kommer det visa sig på vilket sätt, när och hur detta cirkelbyggandet vill ta form i Härryda. Aĺlt gott tills vi ses igen!